Ett självklart samarbete

Vi arbetar med människor. Vår verksamhet går ut på guida rätt personer till rätt verksamhet. Hjälpa människor till ett arbete som är utvecklande och meningsfullt är det roligaste vi vet! Men alla har inte samma tur och livets lotteri slår olika.

Röda Korset är med och räddar liv och ger hopp – i Sverige och världen. Tillsammans i världens största humanitära nätverk gör vi skillnad. För oss är det en självklarhet att samarbeta med Röda Korset. Har man det bra hjälper man dem som har det sämre. Det går i linje med vår företagskultur, allt gör vi med engagemang, omtanke och stolthet.

Vi är en stolt partner till Röda Korset. Varje dag, året runt bidrar vi till att ge människor en meningsfull vardag. Tillsammans med Röda Korset gör vi också världen en lite lättare plats att leva på.

Återföreningen betydde allt

Det var en stjärnklar natt för snart sex år sedan som familjen korsade gränsen till Turkiet. Zozan minns inte så mycket från färden mer än att det var mörkt, att de alla var rädda och var tvungna att vara tysta. Pappan skulle stanna i Turkiet för att försöka få jobb. Resten av familjen fortsatte till Grekland.

Första tiden i Aten var svår. De sov där det fanns plats. De tog sig in till centrala Aten för att stå i kyrkornas matköer och få ett mål mat och kanske en frukt. Pappan hörde de sällan av, och de vet nu att han stannade i Turkiet där han skaffade en ny familj. Att sända sin äldsta dotter Zozan vidare till Sverige som 15-åring var ett stort och svårt beslut för mamma Ramzijah. Men hon såg det som familjens enda utväg.

Zozan tog sig till Sverige för att först kunna söka uppehållstillstånd för sig själv och sedan för sin familj. Allt för att de skulle kunna återförenas. – Jag oroade mig så att jag nästan blev sjuk, men vad skulle jag göra? Trots att jag visste att Migrationsverket i Sverige antagligen skulle ge henne uppehållstillstånd och att vi skulle kunna återförenas i framtiden, så var jag orolig hela tiden, säger Ramzijah.

Zozan-m familj-kfx

Zozan var bara 15 år när hon kom till Sverige och trots att hon hade nästan daglig kontakt med sin mamma på telefon var det tufft. Ett fotografi på lillasyster Robin stod på hedersplats i rummet på hemmet för ensamkommande barn i Göteborg där hon bodde. Det var svårt att förstå alla regler och koder i det nya landet och väntan på återföreningen kändes som en oändlig sträcka för Zozan. Hon klarade sig bra praktiskt. Skolan och svenska språket gick som en dans, men hennes längtan var rent fysisk och kändes i hela kroppen. Framför allt höll hon på att brytas ned psykiskt av att leva utan sin familj.

Som 15-åring kom hon ensam till Sverige efter att ha flytt från Syrien via Grekland. Två år senare kom mamman och syskonen. Att få återförenas har betytt allt för 19-åriga Zozan Hussein och hennes familj.

– Jag kommer ihåg att jag var avundsjuk när jag såg andra storasystrar gå hand i hand med sina syskon. Jag längtade så efter att gå ut i parken med mina syskon, minns Zozan.

Vid två tillfällen under väntetiden kunde hon åka ner till Grekland för att hälsa på sin familj några veckor under sommarlovet. – Jag tror att de mötena räddade livet på mig, säger hon.

Efter återföreningen beskriver Zozan det som att hon blivit hel igen. – Man kan inte beskriva med ord vad det betyder. Jag är tacksam. Hoppet har kommit tillbaka till mig och jag har blivit gladare. Nu är det som om ingenting är omöjligt för mig i livet. Förut trodde jag verkligen inte att vi skulle få leva tillsammans igen på riktigt, men det fick vi. Så nu vet jag att allting går, även om man tror att det är tvärtom, förklarar Zozan.

Som de flesta andra ungdomar har Zozan mycket på gång. Hon kämpar med gymnasiet och dessutom har hon skaffat sig ett helgjobb som frukostvärdinna på ett hotell i centrala Göteborg. – Det är roligt att arbeta och det går bra. Skolan tar lite längre tid nu, för jag är mer trött. Svårast är matten, säger hon.

Småbrorsorna Redar och Sipan drömmer om att spela fotboll när de blir stora och minstingen Robin har så många kompisar att räkna upp så att hennes tio fingrar inte räcker till. – När vi var på flykt flyttade vi hela tiden, säger Zozan. Nu har vi en bestämd plats liksom, som är vår. Förut var det ingen idé att köpa saker eftersom vi snart skulle flytta, säger hon. – Det är bra med Göteborg. Nu känner vi till Hisingen. Vi ska stanna här och jag ska lära mig bättre svenska, säger Ramzijah.

– Jag vet inte vad jag vill bli när jag är klar med gymnasiet. Men jag vill jobba och tjäna pengar. Jag skulle vilja arbeta på ett boende för ensamkommande barn och hjälpa dem som är i samma situation som jag har varit i, avslutar Zozan.

Stort lycka till säger vi!

Familjen Hussein: Sipan13, Robin 8, Redar 11, mamma Ramzijah, och Zozan 19. Som 15-åring kom hon ensam till Sverige efter att ha flytt från Syrien via Grekland. Två år senare kom mamman och syskonen. Att få återförenas har betytt allt för 19-åriga Zozan Hussein och hennes familj. Reportage i Röda Korsets tidning Henry 2/2017.

Familjen Hussein: Sipan13, Robin 8, Redar 11, mamma Ramzijah, och Zozan 19.

 

 

 

Glömt lösenord Registrera dig
Stäng

För att ansöka vänligen fyll i uppgifterna nedan. Du kan bifoga flera dokument genom att trycka på bläddra upprepade gånger och du kan totalt ladda upp 20MB. Maximala storleken för en enskild fil är 1 MB.

Bifoga CV och andra dokument
Error message
Bläddra
Stäng

Tipsa en vän

Har du en vän som skulle vara intresserad av denna artikel? Fyll då i formuläret nedan